Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 KVÄLLSPRAT I BUAN
En gumma hade i sin ungdom varit på ett fäbod-
ställe, där dom hvar dag hade hört ena människa som
vallade och sjöng, alltjämt samma ton, eller melodi. Och
ändå dom hörde henne sjunga, fick dom aldrig se henne.
Och om dom försökte, att komma henne nära, strax
fick dom höra henne sjunga på ett annat ställe, men
alltjämt samma ton.
Då var där en gammal en som sa, att hon som
lockade var »ena som get ofre(d)». Det skulle nu vara
en som vallade varg och björn.
Och säkert är att den sommaren var vargan = svär.
Så snart de blef kväll, hörde man dem »rula» i bergan,
och om nätterna snodde de rundt gårdarna. Inte fick då
hölan vara rädd, för va de så illa, att vargan kom åt
något får, så fick hon lof te gå ettern me käppen å
be en vara go å låt bli — å då släppte’n fåret. För
si, vargan har försyn för människan.
En annan gumma berättade hur hennes mor hade
talat om, att hon i sin ungdom ofta hade sett björn. Och
inte hade de tyckt att han var farlig heller. Fast, nog
kunde det hända, att björn gick utanför rågården och
brummade, medan folket höll på med slogen inne i
täktan.
»De ska inte va många kvar af de gamla som ha
sett björn,» sade farsmor. »Men vargan har jag sett och
tomtkarn har jag hört tals på.
De va när jag var barn och gick i skolan. Vi
hade skinnkjortlar på oss och vi hade låga skor på föt-
terna, som vi måste tömma snön ur så tidt vi hann. Höl-
+ Vargan och bergan, uttalas med hårdt g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
