- Project Runeberg -  Öfversigt af Svenska Riksrådets statsrättsliga ställning från Gustaf I - 1634 /
129

(1873) [MARC] Author: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

Konungen utlofvade vidare:

att regera landet i enlighet med konungaeden sådan
den är upptagen i IV kap. Kg.B.;

att till rikets höga embeten, drots, marsk, amiral,
kansler, skattmästarte och till de öfriga riksråd och
kammarråd äfvensom lagmän, samt till ståthållare i
landsän-darne och de förnämsta befästningar utnämna infödde
svenske adelsmän, jemte det äfven till häradshöfdingar helst
adelsmän skulle utses; samt att förse embetsmännen med
tillbörligt underhåll af kronans län och uppbörd, efter den
ordning, som derpå skall med riksrådet göras;

att försörja akademien i Upsala samt biskopar,
professorer, pastorer i städerna och skolmästare med sådant*
underhåll, som han med riksrådet kan pröfva nödigt och
möjligt30).

Ett framsteg i statsrättsligt hänseende utgör
onekligen denna konungaförsäkran. Främst derigenom att
representationens befogenhet fastställdes: på riksrådets och
ständernas samtycke skulle lagstiftning, krigsföretag och
fredsafslut bero. Hvad med ständerna rätteligen skulle
förstås, blef väl ännu icke närmare bestämdt; men en
långvarig praxis lemnade dock ledning derför. Vidare var det
ett framsteg, att äfven den indirekta beskattningen gjordes
beroende af rådets vetskap och råd och deras samtycke
som vederbör, om ock sistnämnda uttryck är. alltför
sväfvande. Och att konungens makt i alla de vigtigaste
ärenden sålunda inskränktes, skalle ock kunna erkännas såsom *
ett konstitutionell framsteg. Men der fanns en
inskränkning, som röjer den ensidiga tendensen, att framförallt
befästa riksrådets inflytande och hvilken under andra
förhållanden, än de som inträffade, skulle kunnat leda till
olyckliga förvecklingar, nemligen stadgandet, att konungen

*>) Stiernman I, p. 654 ff.

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g1-1634/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free