Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Engelbrekts tid särskilda gånger äfven borgare och bönder,
på sätt ock under 14:de seklet tvenne gånger varit fallet.
Huru från dessa begynnelser den ordnade ståndsriksdagen
efterhand utbildade sig, hör ej till vårt ämne att framställa.
Yi bemärka blott, att riksrådet ej mindre under nu
ifrågavarande tid, än och till 16:de seklets slut utgjorde kärnan i
denna endast genom praxis, ej genom någon lag tillkomna
representation.
Ju längre det led på unionstiden, desto mera trädde
frågan om förläningarna i förgrunden bland rådets
omsorger. Utan materielt ryggstöd kunde ej den politik
upprätthållas, som rådet omfattade. Sedan det blifvit stipuleradt
att förläningar icke fingo gifvas utan rådets råd och
samtycke, hade de store fått i sin hand att bringa alltmera
slott och län under sig och sina vänner. Och för större
trygghets skull inskränktes jemväl konungens rätt att länen
återtaga; han berodde häri af magnaterne i den provins der
länen voro belägna. Det utbildade sig slutligen till en regel,
hvilka län som alltid borde "gå i förläning" och hvilka gods och
länderier som skulle anses tillhöra konungens "fatebur".
Och samtida handlingar utvisa att det var riksrådet och
adeln, som hade den större parten29). Men förläningar på
viss eller obestämd tid voro ej lika behagliga som de uppå
lifstid. Helst försäkrade man sig om de sistnämda och ån
bättre, att de skulle öfvergå på enka och barn. Uti riksrådets
*•) Hans Forssell, Sveriges inre historia I, p. 18 f. Der säges
vidare: "Denna skilnad utgör en tydlig tudelning af Sveriges rike mellan
konungen och herrarne, mellan konungens apanage och herrarnes
tillbörliga underhållsländer, och den var slutligen så skarpt uppdragen, att i
1497 års förpligtelsebref till Kon. Hans det Svenska Riksrådet medgaf
konungen att i sina "Fateburslän" sätta hvilka han ville tiU höfvidsman,
under det att öfriga rikets förläningar skulle vara svenskarne ensamne,
efter lagens bud, förbehållna."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
