- Project Runeberg -  Öfversigt af Svenska Riksrådets statsrättsliga ställning från Gustaf I - 1634 /
11

(1873) [MARC] Author: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

nan faktor, det behöfde folkets bifall, icke dess
uttryckligen afgifna samtycke, men hvad man nuförtiden skulle
kalla opinionens medhåll. Hos Sveriges allmoge lefde
redan på den tiden en stark nationalkänsla, som röjde sig
i afvoghet mot utländingar, en afvoghet som öfvergick till
oförsonligt hat, när desse såsom innehafvare af slott och
län mot den svenska bonden ville använda feodalherrars
godtyckliga våld. Och då utvidgandet af rådets makt
vanligen åsyftade tillika att stäcka de utländskes inflytande,
är det förklarligt att rådsväldet kunde tolereras ur nationel
synpunkt. Att forläningarne dervid öfvergingo från
utländske till inländske män, såg man gerna. Ej heller hade
för-läningsfrågan ännu inträdt i det skede, att den för den
skattdragande allmogen skulle framstått såsom en causa mali.
— Men det vore lör öfrigt utan tvifvel oberättigadt att
frånkänna rådet, då det inskränkte dåliga konungars makt,
alla patriotiska motiver, att i dess sträfvande efter ökadt
inflytande spåra endast egennyttiga och ärelystna
bevekelsegrunder.

Under Kalmare unionens första decennier torde
praxis hafva varit, att det svenska riksrådet på gemensamma
sammankomster med Danmarks och Norges råd afhandlade
utländska ärenden och sådana, som angingo de förenade
rikena gemensamt, men att det ensamt hördes i fråga om
Sveriges inre angelägenheter,2). Oaktadt regenten mest
var frånvarande i Danmark och rådet således bordt hafva
tillfälle till sjelfrådighet, var dess makt dock under
Margaretha och Erik af Pommern reducerad till
jemförelsevis ringa. Det var väl så, att bland stormännen denna
tid saknades store män och att personliga fördelars
tillgodoseende upptog iutresset. Rådet förhöll sig lamt emot
det lagstridiga utdelandet af svenska slott och län åt dan-

12) Jfr. Unionstraktaten hos Hadorph, Bih. till Rimkrön. p. 58.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g1-1634/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free