- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
477

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ogenomtränglighet för den fientliga elden. En solig dag
hade automobilens ankomst hälsats med ett skott.

"Detta krig är nu en gång så", slutade han sin
förklaring. "Man närmar sig döden utan att se den."

Båda erinrade sig de råd, som den general givit dem,
till vars bord de föregående dag varit inbjudna. "Ni
måste vara mycket försiktiga. Skyttegravskriget är lömskt."

De sågo framför sig det vida fältet utan levande
varelser, vilket för övrigt såg ut som vanligt. Det var som
en söndag, då arbetarna äro i sina hem, och då jorden
ser ut som om den återhämtar sig i eftertänksam tystnad.
På slätten sågo de oformliga föremål, som tycktes vara
glömda, likt lantbruksredskap under helgdagar. Kanske
var det sönderbrutna automobiler och artilleriförställare,
som hade blivit förstörda genom att deras last exploderat.

"Denna vägen!", sade officeren, till vilken fyra soldater
anslutit sig för att på sina skuldror vidaretransportera
en del säckar och paket, som Desnoyers hade
medfört på automobilens tak.

De gingo bakom varandra intill en svärtad tegelstensmur,
och följde en nedåtsluttande väg. Efter några steg
låg jordytan i höjd med deras knän. Efter ytterligare
några steg nådde den dem till midjan, sedan till
skuldrorna; och så försvunno de i djupet och sågo över sina
huvuden numera endast en smal strimma av himlen. De
befunno sig på fria fältet och hade lämnat ruinerna, som
dolde ingången till vägen, bakorn sig. De marscherade
på ett underligt sätt, i sick-sack, i kurvor och vinklar,
som om de försmådde den raka vägen. Andra icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free