- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
369

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögon intresserat svanorna, och han räckte dem brödsmulor,
som kom deras långsamma simmande att ändra kurs.

Portvakten och hans familj gingo ofta fram och
tillbaka över bron. Då de sågo det goda förhållandet
mellan sin herre och fienderna, hade de förlorat den rädsla,
vilken hitintills hade hållit dem kvar i deras bostad.
Portvaktsfrun ansåg det naturligt, att Marcel, som
slottsherre blev respekterad även av fienderna. "Herrn är
alltid herrn." Och som om en del av denna auktoritet,
tillkom henne beträdde hon utan fruktan slottet, och
dottern följde med henne. De ville städa i sin herres
sovrum. Och de ville även tillbringa natten i hans
närhet, för att Desnoyers icke skulle känna sig så ensam
bland idel tyskar.

De båda kvinnorna buro tvätt från paviljongen till
översta våningen. Portvakten var just sysselsatt med att
bereda ett bad till hans excellens. Hans fru klagade
förtvivlat över slottets plundring. Alla de vackra, dyrbara
prydnaderna hade försvunnit. I en önskan att rädda de
sista resterna, uppsökte hon Desnoyers för att anmäla
för honom allt vad hon sett. Ordonnanser och skrivare
stoppade allt, vad som lätt lät gömma sig, i fickorna. De
sade skrattande, att de skulle hava något minne. Efter
en stund kom portvaktsfrun med hemlighetsfull min för
att berätta något nytt. Hon hade sett, hur en officer
hade öppnat lådor, i vilka nådig frun hade sitt linne.
Han hade tagit de praktfullaste spetsar och gjort en
paket därav.

"Den där är det, min herre", sade hon plötsligt och
pekade på en tysk, som satt i trädgården och skrev.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free