Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
driven av en inre makt att undkomma faran, att
befria sig från något förskräckligt. Desnoyers och
portvakten hörde hennes berättelse. Tyskarna voro i
Vil-leblanche. Först hade de i bilar kört genom hela byn
i rasande fart. Deras maskingevär sköto på måfå mot
de stängda husen och öppna dörrarna och kastade
omkull folk, som nyfiket tittade ut. Gumman sträckte med
förskräckt min ut båda armarna. "Döda – många
döda – sårade – blod." Sedan hade pansarbilarna
hållit på torget och bakom dem hade talrika kavallerister
och infanterister, antagligen hela bataljoner
kommit dit från alla håll. De hjälmprydda tycktes
vara rasande. De påstodo, att innevånarna skjutit på
dem. På torget hade de pryglat borgmästaren och
andra invånare, som vågat trotsa dem. Även prästen,
som hade böjt sig över några döende, hade misshandlats
av dem. Nu voro alla fångna. Tyskarna ville
skjuta ned dem.
Den gamla kvinnans ord avbrötos av anländandet av
några bilar.
"öppna porten", befallde Desnoyers.
Porten öppnades och blev icke stängd igen.
Egendomsrätten hade upphört. Framför slottet stannade en
stor, dammig bil, som var full med människor. Bakom
den ljödo signaler från andra bilar. Desnoyers såg,
huru soldaterna hoppade ur med ett enda språng. Alla
voro klädda i gröngrått och buro på hjälmen ett
överdrag av samma färg. En av dem höll sin revolver för
pannan på Desnoyers. "Var äro franktirörerna?"
Han var blek, en blekhet, som talade om vrede,
hämnd och fruktan. Denna trefaldiga upprörelse kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
