Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Madariaga - Centauren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beslutsamt gjorde Desnoyers med några ord slut på
tvisten. Under det att svågern skyddade hennes
återtåg, hade "Romantica" sökt sin tillflykt i ett av
gavelrummen. Där klamrade hon sig fast vid sin mor
och suckade och jämrade sig. "Å, den stackars
människan. Alla, alla äro emot honom." Under tiden
gjorde hennes syster vad som stod i hennes makt för att
inverka på den rasande gamle mannen på kontoret,
under det att Desnoyers gick för att söka efter karlen.
Då han fann honom, och såg att denne ännu icke hade
hämtat sig från denna förfärliga överraskning, gav han
honom en häst och tillrådde honom att snarast möjligt
begiva sig till närmaste järnvägsstation.
Ehuru tysken snart var långt borta från farmen,
förblev han inte länge ensam. Efter få dagar följde
"Romantica" honom. Isoide gick på spaning efter riddare
Tristan. Madariagas förtvivlan över denna händelse
fick dock inte så häftigt utbrott, som Desnoyers skulle
hava förmodat. Däremot såg han för första gången den
gamle gråta. Hans ålderdoms munterhet och kraft
hade plötsligt övergivet honom. Inom loppet av en
timma hade han blivit tio år äldre. Bruten och
skakande som ett barn omfamnade han Desnoyers och
fuktade hans hals med sina tårar.
"Han har stulit min dotter. Denna avkomma av en
spyfluga har tagit henne från mig." Därvid hopade
han icke alla förebråelser på "China". Hani grät med
henne och sade åter och åter, som om han ville trösta
henne genom en öppen bekännelse:
"Det är min skull – allt sker för mina stora
synders skull."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
