Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74 -r
hon var begifven på dryckenskap. Och sedan lyfte
vi försiktigt upp huset, buro in det i ett annat rum och
ställde det så tyst och behändigt, som om vi varit
yrkes-tjufvar, vid foten af en liten säng, på hvars sydvästra
stolpe en löjligt liten varelse hade hängt en löjligt liten
strumpa.
Men för att nu återkomma till vårt eget dockhus,
så beslöto Ethelbertha och jag efter besöket ombord på
vår väns lustbåt att till nästa sommar hyra oss en sådan,
fast kanske i ännu mindre skala än den vi nyss sett.
Den skulle ha musslinsgardiner och en flagga, och
rummen skulle dagligen prydas af vilda rosor och
förgät-mig-ej. Hela förmiddagen skulle jag kunna sitta på
taket och arbeta, skyddad af ett suntält, under det att
Ethelbertha ordnade rosorna och kokade téet;
eftermiddagarna skulle vi tillbringa uppe på clet lilla
däcket, och Ethelbertha skulle spela guitarr (hon ämnade
genast börja lära sig detta), eller också skulle vi sitta
tysta och lyssna till näktergalarnas sång.
Ja, när man är mycket, mycket ung, då tror man att
sommaren består uteslutande af soliga dagar och
månljusa nätter, att det alltid blåser en mild västanvind
och att rosorna blomma öfverallt. Men när man blir
äldre tröttnar man på att vänta, tills solen skall titta
fram ur de tunga molnen, och stänger därför sin dörr,
sätter sig vid brasan och undrar, hvarför vinden alltid
skall vara ostlig. Och för att trösta sig försöker man
att drifva upp rosorna i rummen.
Jag kände en gång en liten fattig flicka, som under
flera månader samlade pengar för att köpa sig en njr
klädning, som hon skulle kunna begagna på
blomsterutställningen. Men när dagen för blomsterutställningen kom,
regnade det så, att hon måste taga på sig sin gamla
klädning i stället. Och under en lång tid voro alla
festdagar ruskiga, så att flickan började frukta, att hon
aldrig skulle få ha på sig sin fina, hvita klädning. Men
slutligen upprann en festmorgon klar och strålande,
och då slog den lilla flickan ihop händerna af förtjus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
