Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ken. Månens bleka ljus visade ett tartarhuvud
bredvid stammen. Lukaschka siktade rakt på huvudet,
det tycktes honom helt nära, alldeles intill bösspipan.
”Det är en abrek”, tänkte han helt glad och enligt sin
barndomsvana sade han: ”I Fadrens, Sonens ..
och tryckte av. För ett ögonblick lyste vattnet och
vassen upp av skottet, ekot återgav knallen.
Stammen flöt icke längre med vågorna, utan fördes runt
omkring i strömvirveln.
”Hallå!” skrek Erguschow, reste sig upp och grep
sin bössa.
”Tig, för tusan!” väste Lukaschka med
sammanbitna tänder; ”det är abrekerna!”
”Har du dödat en?” frågade Nazarka.
Men kosacken svarade icke. Han laddade om sin
bössa och såg efter stammen, som fördes bort av
strömmen, tills den hejdades av en sandbank. ”En
svart rörlig massa höjde sig ovan vattnet.
”Varför svarar du inte? Vad har du skjutit?”
upprepade kosackerna.
”Jag har dödat en abrek, det var allt!” sade
Lukaschka, men hans stämma var helt upprörd. ”Han
simmade därborta, nära sandbanken, och jag sköt
honom!”
”Du pratar”, sade Erguschow, och gnuggade sig
i ögonen.
”Nå, så se då!” skrek Lukaschka, i det han
fattade Erguschow vid axlarna och böjde honom ned
med sådan kraft, att denne gav till ett skri. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
