Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan väcka mig vid hanegället, ty ordning måste det
vara. Se’n ska du sova och jag skall vaka!”
”Tack, jag är inte sömnig”, svarade Lukaschka.
Natten var mörk, men lugn och varm. På ena sidan
av horisonten lyste stjärnorna, men andra delen av
himlen skymdes av ett stort, svart moln, som
långsamt nalkades och spred sig till den ljusare delen av
himlen. Kosackerna hade Terek framför sig, och
på sidan och bakom sig hade de en tät vägg av
vassrör. Emellanåt började vassen utan synbar orsak att
vaja och susa och dess stänglar gnedo sig mot
varandra.
Nedifrån sedda, voro vassrören som lövade
trädgrenar, avtecknande sig mot den ljusa himlaranden.
Floden brusade, de blänkande, bruna vågorna
skummade omkring sandbankarna och mot stränderna,
vattnet och molnen allt flöt tillsammans i ett
ogenomträngligt mörker. Över vattenytan drogo svarta
skuggor, som kosackernas vana ögon sågo voro
förbiflytande stockar. En och annan blixt, som
återspeglades i vattnet, lyste för ett ögonblick upp den
motsatta stranden.
Suset i vassen, kosackernas snarkande, surret av
insekterna och flodens dån — alla dessa enformiga
nattliga ljud avbrötos titt och tätt av ett avlägset
skott, samt av nedstörtandet av strandkanten i
vattnet, av någon stor fisks plaskande lek i vassen eller
av ett villebråds framträngande genom den täta
urskogen. En uggla flög med långsamma vingslag över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
