Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poesi - Vallgossens visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag mins en gång, en stilla qväll,
I skogen gick jag än;
Jag sjöng så gladt, jag var så säll,
Jag glömde allt igen
Och vägen hem på okänd led
Ej fann på ljungbevuxen hed. —
Jag är en vallargosse jag.
Och natten kom, och stjernan log
Från himlen re’n så matt,
Och Näcken uppå harpan slog
Uti den stilla natt.
Till sig jag hört, att barnen små
Han lockar ut på böljan blå. —
Jag är en vallargosse jag.
Jag dansa såg de elfvor små
På kärrets matta gladt,
Och dansen gick och tycktes gå
Till tufvan, der jag satt;
Då vägen hem jag skåda fick,
Der dansen nyss så ljuflig gick. —
Jag är en vallargosse jag.
Det sägs, att lifvet är en strid.
Det vet jag icke än;
Men kanske jag till dalens frid
Skall önska mig igen,
Till tufvan der, till bäcken der,
När uti verldens storm jag är,
Och ingen vallargossen mins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
