Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poesi - Dalpilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du sköna bygd, du Dalabygd, der Siljans böljor gå!
En koja låg du skänkte mig, men skön du är ändå.
O, fädrens Gud, beskydda du mitt folk, min fosterbygd,
Och fräls oss du från oväns hand, från nöd, från fall och blygd.»
En stilla tår, en tår så varm från gubbens öga föll
Och lyste klar i brasans sken på myntet, krigar’n höll.
Men kom en pilt till gubben se’n, då togs från muren ned
En pil af trä, som pilten fick, och mången lärdom med.
Nu hvilar han, den gamle, trygg i tysta grafvens ro,
Och björken står och hviskar tyst till krigar’n i hans bo:
»Det komma skall en tid så skön, då ingen strider mer».
Och stjernan hör det tysta ord och blickar gladt och ler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
