Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Straffen och den fria viljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den är visserligen lycklig, som tidigt lyssnar
till, då den sökande kärleken klappar på hjärtats
dörr, och böjer sig i barnslig lydnad för Guds
vilja i stället för att genom olydnad och trots
bringa sig själf därhän, att han nödgas känna hela
tyngden af syndens vederstyggiighet och förban-
nelse.
Vi hafva sagt, att striden mellan Guds frälsare-
vilja och den syndiga människans vilja, hvilken
efter fallet iehe är eller rätteligen kan kallas fri,
alldenstund den är bunden i och af synden och
alltså behöfver göras fri, kan blifva lång och svår.
Därtill bidraga många omständigheter. I stort sedt
är människans lif på jorden från vaggan till grafven
periferiskt, d. v. s. ytligt och mer eller mindre själf-
viskt. Hon tjusas och hennes uppmärksamhet fängslas
af tingens yttersida, af skenet, af ögonblickets
njutningar, af jordelifvets rörliga mångfald. Hennes
öga bländas af lifvets bedårande hägringar, hennes
öra fylles af tusende vilseledande röster. Hon är
i allmänhet i det närmaste medvetslös om det när-
varande och tillkommande lifvets allvar. Hon är
ett ögonblickets barn, som älskar att berusa sig
af de syndiga njutningarnas bägare, och, så länge
berusningen kan vidmakthållas, vill hon så hafva
det. Men lika säkert som en människa så för en
längre eller kortare tid kan få och kanske måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
