Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lutherska kyrkans lära om ändlösa straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Far bort åt helvetet, du oomvända hop! När jag
nu gifver de trogna evinnerligt lif och införer dem
i himmelen, så bör mig med rätta tillsluta himla-
portarna för eder.»
Lars Linderot, som i början af nittonde år-
hundradet verkade dels vid domkyrkan i Göteborg,
dels i Tylö socken i närheten af Kungsbacka, där
han dog 1811, säger i predikan på 26:te sönd. e. Tre-
faldighet, tillhörande en samling predikningar, som
senast utgåfvos 1874 äfvenledes på F. & G. Beijers
förlag, följande:
»Hvad ser du? Jo, mig tyckes, jag ser denna öfver
all beskrifning förfärliga gången, de otrognas gång ned
i elden. Mig tyckes, jag hör, huru de bedja för sig,
men det hjälper icke; de ville kyssa domarens fötter
och bedja om försköning, men han hörer dem icke.
Mig tyckes, jag ser, huru luckan öppnas till det
rysliga rum, hvarest de förkastade människorna
skola vistas, så länge Gud är Gud. Mig tyckes, jag
ser, huru de ligga där nere i den eviga elden och
flyta såsom svarta eldbränder men hinna aldrig någon
strand.–––––– Nu har Gud stängt den nya stadens
tolf portar så hårdt, att icke den starkaste gråt kan
öppna dem. Nu är han så vred, att han blifver
aldrig mera nådig.» / I sanning gräsligt! Annat
visste den gammaltestamentlige sångaren, som gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
