Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fröding och Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meningen torde vara att få behärska oss emot vår egen
naturliga känsla». Och samma döda, opersonliga rättsordning, som Pröding här karaktäriserar med de upplinjerade kontorsböckerna och i »Salomos insegel» med de
etiketterade flaskor, i vilka andarna korkas in, liknar Almqvist en gång vid »rutorna i schackbrädet».
Den etiska uppfattning, för vilken Almqvist och Frö- ding göra sig till målsmän, leder dem så småningom fram
till det stora metafysiska jätteproblemet om ont och gott,
stötestenen, mot vilken så mången drömmare sårat sina
fötter. Den individualistiska instinktmänniskan råkar, om
hon är konsekvent, alltid samhälleligt vilse. Det bästa blir det sämsta; det renaste smutsigast. Blind åtlydnad för instinkt och natur för till brottets avgrunder och djurets
märke visar sig på människans panna. Almqvists hjältinnor,
Tintomara, Amorina och vad de allt heta, äro änglar med
smuts och blod på sina vingar. Och hos Fröding går det också så, att
det som drömmer fagrast och det som blickar mildast,
brutalast och vildast
skall brytas mot jord och besudlas med mull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
