- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
130

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

si —

»bet var för mycket tör mig. ’Fyra veckor sen’,
sade jag, ’kom ni till mig, drömde blott om henne
och talade om, att ni ville vara gatsmutsen under
hennes fötter, och att ni kysste hennes dörrtröskel.’

»Han rodnade öfver hela ansiktet. ’Jag önskar,
ijiin käre Mac’, sade han, ’att ni gör mig den tjänsten
att inte se i mig det afskyvärda lilla fä, med hvilket
jag olyckligtvis står i samband. Ni skulle göra mig
en stor tjänst, om ni kastade honom utför trappan
nästa gång han besvärar er med sitt drafvel.’

»’Naturligtvis’, tillade han hånande när vi gingo
vidare. ’Miss Trevier måste vara hans ideal. Hon är,
så vidt jag kan döma, just den kvinna som måste
kunna förtrolla en sådan karl. Hvad mig beträffar kan
jag ej uppskatta den lilla konst- och litteraturdamen.’

»’Dessutom’, fortfor han med upprörd röst, ’vet
ni mina känslor. Jag kommer aldrig att bekymra mig
om något annat väsen än Elisabeth.’

»’Och hon?’ frågade jag.

»’Hon?’ sade han suckande, ’hennes hjärta brister
af längtan efter Smith.’

»’Hvarför säger ni inte åt henne, att ni är Smith?’

»’Det kan jag inte, inte ens för priset att vinna
henne. Dessutom skulle hon inte häller tro mig.’

»Vid ett hörn sade vi godnatt åt hvarandra, och
jag återsåg honom inte förr än jag en eftermiddag
följande mars månad träffade honom vid Ludgatecirkus.
Han bar sin blåa promenaddräkt med kägelklubbshatt,
jag gick fram till honom och fattade honom i armen.

»’Hvem är ni nu?’ frågade jag.

»’För ögonblicket ingendera, gud vare lof’, svarade
han. ’För en halftimme sen var jag Smythe, om en
halftimme kommer jag åter att vara Smith. Den
nuvarande halftimmen är jag människa.’

»En angenäm hjärtlig ton låg i hans röst och en
uppriktig, vänlig blick i hans ögon, hans hållning var
en gentlemans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free