- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
111

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 111 —

den djäfvulska lustan vidare och jag sade honom att
för åtta dar sen, då vi berättat för honom, att det
vore bättre med hans fru, vi bedragit honom, och att
hon då verkligen sväfvat i stor fara och jag ständigt
vaiit i stor ångest för hennes skull; men att krisen nu
vore öfverständen och hon räddad. Och jag bockade
mig ned vid sängens fotända och bröt ut i ett skratt
och måste taga fatt i sängkanten för att ej falla kull.

»Han hade farit upp med vildt, blekt ansikte, då
Jeanie första gången svarade honom ur andra rummet, •
fastän de båda systrarnas röster voro hvarann så lika,
att jag aldrig skulle varit i stånd att skilja den ena
från de n andra. Jag sade honom, att den lilla
förändringen i rösten härrörde från febern, att hans egen
röst också ljöd annorlunda, och att detta alltid vore
fallet med rekonvalescenlcr. För alt få bort hans
tankar från den verkliga orsaken, sade jag honom, att
Jeanie lidit skada af den långa sjukvården, och att jag
därför skickat henne på landet. Den eftermiddagen
kokade vi ihop ett bref åt honom, och jag stod med
en duk i handen bakom Jeanie, för att ingen tår skulle
falla på brefvet, och på kvällen reste hon några mil
ined vestbanan för att stiga af och komma tillbaka med
nästa tåg.

»Ingen misstanke om det verkliga förhållandet
uppsteg inom honom och doktorn hjälpte oss i vårt
bediägeri; likväl slog pulsen på vår sjukling, som
dittills hvarje dag blifvit starkare, allt mattare och mattare.
I den del af landet, där jag är född och vuxit upp,
säger folket, att där en död ligger, luften både vinter
och sommar blir kallare och kallare och alt ingen eld
kan göra den varmare, om man också packar veden
ända upp tiil skorstenen. Om man några månader
skött sjukvård på ett lasarett, blir man vanligtvis botad
från alla fantasterier om döden, men från denna idé
har jag aldrig befriat mig. Min termometer kan
mycket väl visa aderton grader, och jag kan också för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free