Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io3 -
dock ett fel — som jag med litet eftertanke kunnat
spara mig.
»Min patient var en vänlig och angenäm herre,
hans hustru en vacker, liten mörk fru, men hvilken jag
från fJrsta ögonblicket inte kunde riktigt fördraga. Hon
var en af de fullkomligt otadliga, kalla kvinnorna, om
hvilka jag alltid tänker, att de måste blifvit födda i en
kyrka och aldrig kommit ur dess kyla. Hon tycktes
emellertid mycket intagen af honom och han af henne.
Också talade de mycket ömt med hvarandra, nästan
alltför ömt för att det skulle kunnat varit äkta — det
skulle jag hafva sagt mig själf, om jag den tiden känt
så mycket af världen som nu.
i Operationen var farlig och svår. Då jag på
kvällen öfvertog sjukvården fann jag patienten, såsom
jag väntat, i hög feber. Jag försökte att hålla honom
så stilla som möjligt, men inemot klockan nio, då
febern ständigt tilltog, började jag bli ängslig. Jag böjde
mig djupt ned öfver honom och hörde på hans
fantasier. Åter och alltjämt hörde jag namnet ’Luisa’.
Hvarför kom ’Luisa’ inte till honom? Det var illa af
henne — de hade skottat en djup graf och ville skuffa
honom ned i den —. Hvarför kom hon inte och
räddade honom? Han skulle ju vara räddad så snart
hon komme och fattade hans hand.
»Hans böner blefvo så ömkliga, att jag till s’ut inte
längre kunde höra på dem. Frun hade gått till en
bönesammankomst, men kyrkan var på gatan intill.
Lyckligtvis hade den andra sköterskan ännu inte gått hem;
jag kallade henne in, för att hon ett ögonblick skulle
se till min skyddsling, satte hastigt på mig min hufva
och sprang snedt öfver. Då jag meddelat mitt ärende
åt en af kyrkvaktarne, förde han mig till henne. Frun
låg just på knä, men jag kunde inte vänta. Jag stötte
upp dörren till kyrkbänken, böjde mig ned till henne
och hviskade: ’Var snäll, kom genast med dit öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
