Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det närvarande och fylld av skrämsel för det
tillkommande». Det är just en typiskt religiös predisposition.
David säger också: »Jag tycker jag ej
kan leva utan en genomgripande förändring. Och
nu är frågan: vilketdera är klokast, självmord eller
syndernas förlåtelse». David Ramms arv slutar med
en disharmoni utan upplösning: sonen som förbannar
den fasans värld han genomvandrat och de
båda gamla på löftet, som med tärda och tunna
röster sjunga sin psalm. Författaren har icke tagit
någon fullt tydlig position i va let mellan psalmen och
förbannelsen. Men detta disharmoniska ackord liknar
det, som i sista takten föregår den slutliga harmoniska
upplösningen.
Allt detta har Dan Andersson diktat ur sitt eget
hjärta. David Ramm är hans litterära dubbelgångare.
Han stod själv mitt uppe i en kris. Den har sedan fått
konstnärlig gestaltning i en av hans allra starkaste
dikter i »S varta Ballader», den lilla dikten »Fången»
med sin egenartade synd- och botstämning. Med
kännedom om de nedärvda instinkterna, om den imponerande
erfarenhet han i s in egen omgivning gjort
av religionens makt att hjälpa och om hans rent
praktiska krav på en hjälp icke för tanken utan för
livet, har man icke svårt att föregripa utgången av
denna kris, som tvivelsutan skulle ha fört Dan Andersson
från spekulationens stigar in i d en kristna
religionen. Man kan på samma goda grunder och
med särskild kännedom om hans temperament förmoda,
att han aldrig skulle ha nöjt sig med den i
kunskapsteori skolade agnostikerns avvaktande hållning
och visa resignation inför de ting, som kallats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
