Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att dödstanken är ständigt levande för en författare,
som så ofta sysslat med själva dödsmysteriet
som Dan Andersson, däri ligger i och för sig ingenting
märkvärdigt. Han har ju redan i den klassiska
dikten »En spelmans jordafärd» på ett långt tidigare
stadium sjungit sitt eget drapa på ett gripande sätt.
Och det finns gubbar, som kunna blicka tillbaka på
litterära dödsaningar, diktade i livets v år. Men man
märker snart skillnaden mellan det kända och det
blott litterära. Dessa Dan Anderssons lyriska utbrott
ha intensiteten av ett varsel och de visa hans egen
syn på sig själv och sitt liv, så bjärt avstickande
från den officiella begravningssentimentalitet, som
vid en ung diktares bår alltid talas om liemannens
hänsynslöshet och Clothos grymhet, om skördar i
förtid och oinfriade löften. För min del kan jag icke
betrakta Dan Anderssons personlighet och produktion
under synvinkeln: infrielse och oinfriat löfte.
En torso kan ha mycket större värde som uttryck
för personlighet och mänskligt liv än ett i lugn
och ro fullbordat konstverk. Det cyanväte, som
fanns i väggarna av det hotellrum, där han sov
sin sista natt, och som förgiftade hans sista sömn,
kunde likaväl ha varit en revolverkula eller en mikrob
av spanska sjukan. Det förändrar icke i minsta
mån omdömet om ett liv, som när det levats och
diktats intensivt, alltid är avslutat, när det ä r avslutat.
Det finns vissa tecken, som tyda på, att Dan
Andersson, om han fått fortsätta sitt levnadslopp,
skulle ha slagit in på helt nya vägar. Han uttalade
både för mig och andra på fullt allv ar planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
