Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildringen av rallarlaget i De tre hemlösa, så fyllt
av hjärtlös grymhet och kamratskap på samma
gång, stå de båda makterna oförmedlade mot varandra.
Och frågan för Dan Andersson var den,
hur man skall kunna förlika livets gränslösa fulhet
med föreställningen om »Guds vackra värld». Hela
hans diktning rör sig på teodicéernas gamla grund,
den brottas med det ondas realitet och försynens
begrepp för att få en enhet i d etta kaos £v smuts
och skönhet, blod och blommor, som kallas livet.
Det finns ingen europeisk författare, som Dan
Andersson tagit ett starkare intryck av än av Dostojevskij.
Han kunde ligga vaken hela nätter med
frossa i ryggraden och läsa Raskolnikov. Han har
i sina romaner tecknat rena Dostojevskijkaraktärer.
Fadern är en sådan där Guds vandringsman, som
man finner hos Dostojevskij och som går genom
det förskräckliga livet som en fridens budbärare.
Och Nilenius, vraket, vampyren, det liderliga vidundret,
har ett avgjort släkttycke med Dostojevskis
bestier. Dagen före sin död yttrade Dan Andersson
till mig: »Det är besynnerligt, vad livet ändå är
karamasovskt». Han rörde sig ständigt i Dostojevskijska
tankebanor. Och ingen har så som Dostojevskij
behandlat fattigdomens och lidandets problem
som en fråga om inre realiteter, en metafysi sk
fråga. Det är just denna religiöst-filosofiska syn
på verkligheten, som på det allra bestämdaste skiljer
Dan Andersson från naturalismen. Och man kan
inte tänka sig något ytligare och mera misslyckat,
än då vissa kritiker behandlade David Ramms arv
som en rått materialistisk och halvt pervers smuts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
