Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihåg det, och medan vi gledo ned i djupet, skulle vi
förtvivlade klamra oss fast för att komma upp igen
och börja om vandringen, nu sedan vi visste. Vilken
grymhet! Mellan dessa två brinnande ögonblick av
klaraste visshet, liknande dem, som den sinnessjuke
ibland upplever, då han i en ångestfull sekund varsnar
sitt ömkligen förvridna jag och ser vad han kunde ha
blivit, lågo de år av glömska och misstag, som voro
livet. Vilken dumhet!
Stefan vred oroligt på sig. Han blickade ned i sig
själv och såg, att han var som alla de andra. Det
förvånade honom, som denna sanning alltid skall
förvåna och nedstämma den, som gör ett försök till
självrannsakan. Hurudan är väl jag? Lik alla andra! Och
en blixtsnabb tanke snuddade vid hans hjärna: att hela
den mångfald av mänskliga individer, som befolkade
jorden, i själva verket kanske endast var en, en enda
gigantisk varelse, som likt ett växande träd hade fäste i
marken, men sträckte sina grenar upp igenom himlarna
— ett enda träd med en enhet av bark och märg och
fibrer, som spred sig från stammen ut i de oräkneliga
förgreningarna. Kände han inte igen sig i vännen
som satt där, i portvaktsgumman i gluggen, i tiggaren
på gatan, ja till och med i kvinnan — i Tyra?
De voro lika varandra som syskon eller som den
ena grenen på ett träd är lik den andra: samma bark,
märg och fibrer i dem alla. Varför är inte jag du
eller du jag? Därtill fanns ingen förklaring, hur
drömlikt ångestfull den tanken ibland måste gripa en.
Du jag och jag du? Men vi voro delar av samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
