Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genast undan av en herre, som hastigt trädde in och
stängde dörren efter sig.
Stefan såg förvånad upp. Det var Ryd. Men inte
den Ryd Stefan var van att möta, hans ansikte liknade
något av dem Stefan nyss blundande sett framför sig:
utan uttryck, med tomma ögon och ett förvridet drag
kring munnen.
Vännen gick fram till skrivbordet.
— Du har ringt till mig, hörde jag, sade han, men
jag var inte hemma i går kväll, jag tycker att jag
sprungit gatlopp hela tiden mellan tidningsförsäljare,
som skrika ut det förfärliga . ..
Han sjönk ihop i stolen.
Stefan reste sig förskräckt. Han gick efter ett glas
vatten och försökte att få den andre att dricka det.
Ryd tog ett par klunkar.
— Annusjka är död, sade han uttryckslöst, som om
han så ofta upprepat orden för sig själv, att de inte
mera betydde något.
Stefan hade svårt att få fram ett ord. Ansgar lutade
sig över skrivbordet. Hans klotrunda huvud med det
snaggade håret vaggade av och an.
— Hon gjorde det själv, viskade han. Själv! —
Hon hoppade ut genom fönstret hemma hos sig. De
telefonerade efter mig. Jag kom–––––––jag hade
aldrig sett hennes föräldrar förr. De nästan kastade
sig över mig. De skreko i munnen på varandra, att
det var mitt fel — mitt. Och där emellan oss låg
hon död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
