Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg Ivars hotande min, hejdade hon sig. Det skulle
inte tjäna något till. Nu talade han.
— Bedragerska! sade han. Du var ändå en
bedra-gerska!
Hon försökte le litet.
— Du har så starka ord, mumlade hon.
Men han hörde henne inte. Nu gick han alldeles
inpå henne, så att hans knän snuddade vid hennes
klänning, men han böjde sig bara ned och tog upp
morfinsprutan. Han rullade den fram och åter i sin hand.
— Det är således den här lilla klenoden, som givit
mig mina ljuvaste stunder. Den piggar upp dig, inte
sant? Det var därför dina ögon glänste. Inte av
kärlek, utan av morfin! Du har inga känslor, jag visste
ju det, och inte får du mera av den här, men ett
surrogat för känslor har den förmodligen givit dig, ett
bedrägligt sken av lycka, som jag tagit för verklighet.
Jag var dum, men jag visste ju inte...
— Ack, Ivar, bry dig inte om det, utbrast hon.
— Nej, jag bryr mig inte om det, sade han hårt.
Han gick ett par slag i rummet.
—• Det är i alla fall förskräckligt, viskade han.
Han erinrade sig, att han känt en ung utländsk
affärsman, som var morfinist. Det hade varit något
slemmigt förljuget över hela hans person. Annie levde
också i lögn, i en stor strålande lögn, som omfattade
henne själv, hennes vardagsliv och alla människor
hon kom i beröring med.
Plötsligt ryckte han upp persiennerna, så att
solskenet strömmade in i rummet, och gick fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
