Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagt, att hon kände igen honom. En dockherre! Och
han gisslade sig själv:
— Det är rätt åt dig, du är en dockherre.
Han tänkte på sitt liv de sista åren, en ensams liv
utan egentligt arbete, ty han hade inte längre orkat
gå ute i skog och mark. Han hade suttit och bläddrat
i sina bilderböcker. Det var dockherrns liv:
bilderböckerna, den för alltid upphängda fjärilshåven, ja
till och med sportmössan fanns där undanslängd i
en garderob. Under dessa år hade den sjukliga halta
Grace i hans inbillning stått för honom som ett litet
behagfullt barn, medan han för henne varit en
dockgosse med sågspånskropp och målat ansikte. Herr
Moustik vred oroligt på sig. Och på morgonen steg
han upp trött och nedslagen.
Men allteftersom dagarna gingo, blev han gladare.
Han fann sin dotter förtjusande. Stelheten och
blygheten föllo av henne, och hon pratade muntert med
honom. De blevo goda vänner. Ofta företogo de
utflykter till Stockholm tillsammans. När herr Moustik
då gick vid dotterns sida, kunde han förstulet se på
henne, iakttagande alla dessa smådrag, vari hon
liknade honom. Men nu var han glad åt dem. Det var
en egendomlig, stolt glädje, som han aldrig förut
erfarit. Och varje kväll, då han kom upp till sig, tänkte
han: ”Skall brevet komma i dag? Skall hon fordra
henne tillbaka?”
En dag kom brevet. Det var vid frukosten, och herr
Moustik och Grace utbytte en orolig blick. Han såg,
att också hon ängslades. Ville hon inte fara tillbaka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
