Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp i bröstet, det stackars gammalflickbröstet, som
aldrig fått vidga sig i en mans famntag. Var hon
verkligen så beklagansvärd? Fanns det inte något, som
var hennes? Jo, hon visste det! Det fanns, det var
där nu — i rummet — osynligt för den andra, men
för fröken Steen mer levande och verkligt än allt
annat. Det var leenden, ämnade för henne, vänliga,
förtroliga ord, tryckningen av en hand. Hade hon
glömt det? I samtalet med systern hade detta nya
skjutits åt sidan, men bara för ett ögonblick. Nu fyllde
det henne åter. Hon behövde inte säga sig vad det var.
Hon visste det ju. Sedan den där dagen, då fru
Hill-gren dansat för Krister i trädgården, hade hon burit
på denna hemlighet, känd endast av henne själv.
Plötsligt avbröt hon den andras ordström. Bakom
pincenéglasen blänkte hennes ögon.
— Du talar så mycket om ditt, jag har också–––-
Men då hon såg fru Sundlings förvånade min
tystnade hon.
Hennes syster hade ändå aldrig förstått henne och
skulle inte heller nu förstå. Men under dagens lopp
växte inom fröken Steen en längtan efter att äntligen
få tala ut. Denna plötsliga längtan efter att få öppna
sitt hjärta förbryllade henne själv en smula. Dessa
blyga och bittra, i vardagslag stumma människor gå
omkring bland de andra, de världsvisa och
fåfängliga, som rykande vulkaner, i vilkas innandömen
utbrottet sakta förberedes och mognar. Somliga hinna
aldrig till ett utbrott, vilket är väl för dem, ty då
detta kommer, rusa de i väg i galenskap, deras tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
