Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stefan hade varit i staden hela dagen.
Mottagningen hade dragit länge ut, och sedan hade han
ätit middag på en restaurang. Nu var klockan sju på
kvällen, och han stod på Sturegatan och visste inte,
om han skulle bestämma sig för en teater eller fara
hem. Han började långsamt promenera upp mot
Karlavägen, rökande en cigarrett. I vårskymningen
lyste gatan framför honom vit med ett nästan
fos-forescerande sken. Det vita skenet gav åt gatan något
stilla och helgat, trots hilar och spårvagnar, som då
och då rusade över den. Det var ett moln uppe på
himmeln, som sände ned detta ljus, likt en väldig skål
av bländande alabaster lutade det sig sakta åt sidan
och tömde över staden en genomskinlig flod av
kvarglömt solljus och kyliga dimslöjor.
Stefan kom upp till Karlavägen. I planteringen
stodo trädens kronor ljusgröna. Det doftade av nya
löv, och en syrlig kvällsfukt spred sig från de innersta
grenarnas dunkel. Stefan fortsatte sin promenad på
Karlavägen. Han kunde inte besluta sig för vad han
skulle göra. Det var, som om det klingat i den
fallande skymningen omkring honom. Tusen små späda
klockor svängde sina kläppar i trädens grenar, i
rabattens täta gräs, ja hängde i rader på skymningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
