Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon höll på att falla i gråt. Jag låter dem inte komma
mig för nära. Jag försäkrar. Jag älskar bara Albrekt.
Tänk, först när vi voro gifta, gick jag och bar en
liten fin sidenpåse i en snodd om min hals. Vet du
vad det var i den? Det kan du inte gissa. Det var
jord, du, jord, som jag borstat av hans grova
militärstövlar. Jag kysste den mark han trampade på. Här
kommer teet.
Den bastanta flickan kom in med en bricka, som
hon satte ifrån sig med en duns på bordet framför
dem. Annie höjde ögonbrynen.
— Tekopparna gå sönder, anmärkte hon.
Den andra muttrade något och gick igen. Annie
såg skrattande på Ester, medan hon sysslade med
teet.
— Där ser du, hur jag har det, Ester lilla!
Ester smålog motvilligt. Hon kände sig illa berörd.
I detsamma ringde det i telefonen i salen. Annie
sprang dit. Hennes röst lät med ens livad, porlande
av undertryckt skratt. Ett långt samtal utspann sig
med någon, som hette Ivar. Slutligen sade Annie:
— Ja, jag kommer klockan fyra, och ringde av.
— Det var Ivar Lundstedt. Han ville, att jag skulle
komma ned på Cecil, sade hon och slog sig åter ned
vid tebordet.
Ester tänkte efter.
— Var du inte förlovad med en Lundstedt, innan
du gifte dig med Albrekt? sade hon tvekande.
— Jo visst, tänk så bra du minns! Det var just
den här Lundstedt -—- Ivar heter han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
