Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibland om man inte i själva verket blivit piga. Det
var så mycket man skulle räcka till. Men om barnen
voro så stora att de sutto med vid bordet, fick jag
också göra det. Annars satt jag i barnkammaren.
Alltid gick jag sist i dörrarna, tog sist av maten. Det
fanns ju herrskap som voro hövliga också, men det
var sällsynt, det är väl bättre nuförtiden. Men på
min tid hade inte guvernanterna för roligt. Sedan
dess misstänker jag alltid att människor äro ohövliga
mot mig med avsikt, tilläde hon nästan viskande.
Det var hennes sårbara punkt, hennes obotliga onda,
som hon nu blottade för denne sympatiske skolpojke,
som dåsande i solskenet lyssnade på henne. Han
mumlade något beklagande, men hon hade så kommit in i
sina egna tankar, att hon knappast hörde det. Hon teg
nu. Alla de tusen nålstyng som träffat henne stucko åter
i sidorna. En gång hade en nykommen gäst, en herre,
slängt ut sina stövlar till henne, där hon stått i
tamburen, och ropat: ”Det är bråttom.” De voro leriga
och smutsiga, det hade varit en utflykt i skogen, och
han hade kastat dem så vårdslöst, att den ena stöveln
hade träffat hennes vrist. Men svedan i benet kunde
inte göra smärtan i hjärtat mindre. En annan gång
hade hon hört en dam som var på besök viska till
frun: ”Kära du, låter du henne äta med vid bordet?
Så förfärligt obehagligt för er!” Men det var
obehagligare för guvernanten. Den som hade haft sinne för
det komiska i situationerna skulle skrattat åt
alltsammans. Men fröken Steen hade inte sinne för det
komiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
