Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade tala. Han var smal och spinkig med hög färg
och ett par klara, blå ögon. När han talade,
gestikulerade han med armarna, som om han stode i begrepp
att fånga något.
— Det var en underbar insekt, sade han, tuggande
på sin hårda smörgås så att orden, torra som brödet,
tycktes knastra i hans mun. Jag hörde den surra
utanför fönstret. Jag smög mig ut och förföljde den längs
en hög åker — råg, tror jag. Den bara surrade.
Äntligen ute på fältet fick jag tag i den. Den var
underligt luden och stor. Ett utmärkt exemplar.
—- Var det i går kväll? Fru Äström smålog mot
honom över sitt mjölkglas.
— Nej, det var nog för tio år sedan.
— Herr Moustik minns inga människor från den
tiden? fortsatte hon. Ni minns bara insekter?
Han nickade litet förlägen.
— Ja, de intressera mig.
— Jag har drömt om djur hela natten, sade
justitie-rådinnan, herr Moustik var vänlig och lånade mig sin
bok om insekterna. Jag låg och tittade i den, innan
jag somnade. Sedan drömde jag att jag var ett långt,
smalt djur med höga, kantiga vingar. Jag flög .. . Ä,
det var förfärligt!
Medan hon talade, var hon med sina uppkörda
axlar och sitt smala ansikte så lik det djur hon
beskrev, att ingen vågade skratta. Jungfrun kom nu in
med ett fat kotletter. En lukt av brynt sås drog ett
ögonblick genom salen. Samtalet avstannade. Fröken
Steen såg ned på sin tallrik med lätt rynkade ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
