Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med dessa ord ställde Magnus spjutet ifrån sig,
bugade vördnadsfullt för Catharina och gick. Då han
lemnade rummet, såg hon noga efter att han äfven
lemnade huset; dock återkom han strax förklädd bland
de andra maskerna.
När gästerna voro samlade, smög sig Cecilia i sitt
rum, lemnande åt Carl, hvilken liksom det öfriga
värdsfolket var utan mask ehuru han bar krigsgudens drägt,
att med sin artighet och sina snillrika upptåg lifva
sällskapsnöjet. Inkommen i sin kammare, satte hon
sig vid ett bord med kinden stödd mot handen. ,;Ack,
sade hon, sagta vid sig sjelf, „Vappo, du anade icke
rätt den gången. Den mask, som gnager mitt hjerta
kan ju ej tagas bort, om jag än ville låta en bit hjerta
följa med. Jag såg en gäng en rankvext, den hade
slingrat sig om en ung telning, ett vackert, rakt träd.
Jag gick så gerna och såg på del paret. Men
rankan dog, och så var det slut. Ar hade sedan förgått,
och jag såg samma träd maskslunget, förvridet och
murknadt i kärnan; och då var jag glad, att rankan
dog medan trädet stod i sin fägring. Den var ju med
hvarje tråd fästad vid trädet och skulle ändå haft sitt
lif endast med det markna och förvridna. Ack, jag
måste ju älska honom, och ändå, ändå är det ej rätt
att bli hans hustru. Ack, lefva för honom kan jag ej,
såsom jag ville dö för honom, ty mitt träd har tagit
röta i kärnan, och huru skall jag vara dens hustru,
som jag ej kan se upp till i ödmjukhet? O Gud, styrk
mig, lys mig, ty jag vandrar i mörker!’4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
