Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fröken! Och fröken Greta med! Gad signe den vackra
solen i afton! Det är många år jag sett vårsol,
kanske är det na den sista för den gamla. Hu, fröken,“
sade hon, då Cecilia lade sin hand på hennes, „icke
får din hand bli kall fore hennes, hvilken redan i
tjugo år väntat att få stelna. Unga blommor, låten
ingen mask gnaga hjertat, tag bort den om än en bit
hjerta skulle följa med, ty masken gnager upp hela
hjertat. Djupt, djupt inne, här i hjertats botten talar
en röst, så tyst, så sakta. Lyss efter hvad den
säger, och J skolen veta mycket hvad eder förestår och
kunna skjuta mycket ondt ur väg, blott ni har mod.“
Solen sjönk ned bakom kullarua på andra sidan
sjön; öar och uddar kastade djupa skuggor på dess
spegelyta. Vappo såg tigande utåt vattnet, hennes
blick följde den sjunkande solen; nu var den
nedgången. En tung, mycket tung suck gick öfver den
gamlas läppar, och hon sade: „sorgliga minnen i solens
glada sken gjorde mig underlig till mods. Jag
glömmer, att fröknarna kanske vilja dricka af min rara
källa. Men jag ser att flickan gått efter vatten.
Tysta och tankfulla anträdde de båda flickorna
hemvägen. Underliga och hemska hade gummans ord
klingat i Cecilias öron, såsom en svår spådom; ljusa
och lyckobådande förekommo de Margaretha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
