Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rina. Derpå vände han sig genast til! Cecilia och
omfamnade henne, under det han sade: „och nu, min
sköna brad, får jag ändtligen se och hälsa dig." Hans
röst klang härvid ren ocli vacker, med detta
Stockholmarens uttal, som vi finna så behagligt.
Qvällen förgick hastigt. Fru Catharinas hjerta
klappade al moderlig stolthet och fröjd öfver hennes
blifvande mag. Dock tillät hon icke, att man fick
öf-verskrida den vanliga tiden, att gå till ro, hvilket väl
kanske undantagsvis kunnat få ske för en så kär och
rar gäst; men hon förmodade honom kunna vara
res-trött, hvilket han dock sjelf med artigt småleende
försäkrade icke vara fallet.
Följande förmiddag föreslogs en promenad. Med
högsta välbehag följde Carl med ögonen alla Cecilias
rörelser. Han tycktes beständigt upptäcka nya behag
hos henne. Hon var ännu så ung då lian sednast
såg henne, att hon först sednare utvecklat en stor del
af det milda, skära i sitt väsende, hvilket kanske skulle
förekommit alltför skärt, alltför dagglikt, om ej en fin och
lekande glädlighet skulle genomskimrat tycket. Cecilia
vågade ännu knappt se pä sin brudgum, men det var som
om hon velat säga i stolthet åt de bekanta träden, sjöarna
och åt sjelfva nejden: ,,se, se, sådan är han, så herrlig,
så stolt!" Och åler bäfvade hon, hon visste ej
hvar-före, men hennes ödmjukhet hviskadc åt henne att det
var emedan hon fann sig sjelf så ringa emot honom.
Carl hade ej underlåtit att varsna det intryck,
han gjort på sin unga brud, och ehuru vau att sökas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
