Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand tifver den oro, hon kant under brefvels läsande,
och hon återvände hem med en känsla af lugn och
(ortröstan.
Några dagar sednare, dä jungfrn Malin var
sys-selsatt i frökhärnes kammare att onder Margarethas
nppsigt krusa rirasor, hvilka garnerade fru Catharinas
hufvor, passade hon på ett tillfälle, då ej Cecilia var
inne, och sattp på sig en så högst sorglig min, att
Margaretha frågade, om hon vore sjok.
„Nej, inte är jag sjuk, men sådana nyheter, man
hör, förmå nog göra en bedröfvad.“
Margaretha for tillsamman af vana att nog ofta
få höra sorgebud; men i detsamma erinrande sig
jungfru Malins sätt att vilja göra sig vigtig, lugnade hon
si? och frågade endast: ..hvad är då nu å färde?^
Jungfrn Malin tog åter till orda: „jo, i går, när
jag var till .kyrkan, träffade jag der på kyrkvallen
Länsman Flink, och han var så artig och bjöd mig
in till klockars och bjöd mig små kringlor och
god-råu. Och sä blef jag der sittande en stund och talte
med mamsellerna från Ornvik, och det var forbålt. att
fast de låtsa vara herrskap kantänka, sä var Flinken
mycket artigare mot mig än mot dem. Men livad
var det jag skulle berätta? Jo, Länsman Flink hade
träffat en gammal soldat, som kommit från Sverige
nyss, och han hade berättat, huru hela krigshären
hade frusit ihjäl, och så närande han inånga bekanta
också, och bland dem var sen den der Löjtnant Malm,
som varit hitåt trakterna också.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
