Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margaretha tackade med en bugning, men kunde
ej yttra ett ord. Det var henne så fullt i bjertat,
hon led af att bedraga sin mor, af att hon nn med
berådt mod var henne olydig, då hon emottog brefvet,
och nu skulle hon just med en gåfva belöna
brefhem-terskan. Hon kunde dock intet ögonblick tveka, om
hon skulle taga emot brefvet.
Hon återvände nu i sin kammare, der Elli på
intet sätt lät förmå sig att taga emot nålen. „Nej,
nej, min goda fröken, jag vet att sådana der
grannlåter kunna ha värde, fast icke för mig.“
Jungfru Malin lemnade dörren öppen, när hon
återgick till fru Catharinas rum. Margaretha måste
derfore med största uppmärksamhet på sig. sjelf
fortsätta samtalet, och Elli tog snart afsked, belastad med
kakor och allehanda godt åt barnen.
Snart efter det hon gått, lyckades det
Margaretha att smyga brefvet i sin kjolsäck. Hon hade
ganska svårt att tygla sin otålighet att få läsa det,
men måste göra våld på sig för att ej röja sin
sin-nesspänning. Någon förevändning att aflägsna sig, för
att få läsa sitt bref, vågade hon ej heller söka. Det
blef afton, och ännu ingen lägenhet. Afven för
Cecilia ville hon dölja brefvet. Hon ville ej belasta
hennes samvete med medvetandet om sin olydnad. „Men
ack, jag kan ej annorlunda än för mig sjelf handla
som jag gör. Inför Gud är jag ju hans, oåtskiljeligt
hans; han har dyrt förvärfvat mig; och jag, sedan
han för att rädda mig utsatt sig för otaliga faror, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
