Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johans blick mörknade så, alt det dystra
uttrycket, som Cecilia ensam hittills varsnat, nn äfven
märktes af de begge andra fruntimren.
„Broder Johan, ditt anlete bådar icke bud,
fröjde-fulla, som julaftonens böra vara. Hvad det än är, låt
det hvila till dess åtminstone bordets helgd ej störes
deraf. “
De begge unga flickornas hjertan klappade af oro,
och de fulla faten bortfördes nästan orörda. Endast
fru Catharina syntes ostörd och underhöll samtalet,
som eljest lätt afstannat.
„Och nu, broder Johan,“ sade fru Catharina,
sedan alla efter måltiden intagit sina platser, „vore väl
lämpligast att ej störa julfreden med nya bekymmer,
dock som det alltid är bäst att se hvarje sak rakt i
ansigtet, så börja. Hvad budskap medför du?“
„Sorgliga tyvärr för värt arma land, stora och
vigtiga. Konung Carl den XII:te är död, skjuten vid
Fredrikshall, och fredsunderhandlingarne äro afbrntna.
Hoppet om fred är tillintetgjordt.
En djup och långvarig tystnad följde på dessa
ord, så att endast då och då de unga flickornas tysta
gråt hördes. Slutligen började fru Catharina
högtidligt: „således har icke ännu den dag stundat, som
Herren utsett att befria det hårdt betryckta landet ur
fienders händer. Låtom oss dock hoppas, att han icke
förskjutit detta lands folk?“
„Nej, nej,“ utbrast Johan lifligt, „icke har Gud
tagit sin hand från Finlands folk. Det har utsått tåla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
