Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isen ånyo skulle slå brygga öfver sjön, och blottställd
för den förskräckligaste brist, huru förstå, om jag ej
sålunda utsatte mig för vådor, dem jag ej visste att
undvika? Och skulle jag dock genomgått allt och
slutligen återkommit till de mina, huru skulle man ansett
en så tillbragt tid? Dunkla och orediga sväfvade
sådana tankar i mitt sinne, då lutade Magnus sig till
mig och sade: „Margaretha, låt denna Gudsmannen
välsigna värt förbund, blif min maka. Då denna
svaga isskorpa, som nu betäcker sjön under våra
fotter, inom kanske en dag smälter undan, då äro vi
döda för verlden; må vi dock kunna lefva rena inför
Gud, och dö tillsammans, om han så befaller.44
Margarethas kind hade nu vexlat till den
djupaste rodnad; men fru Catharina deremot satt blek,
nästan andlös. Krampaktigt omfattade hennes hand
karmen af den länstol, på hvilken hon satt; hon
syntes färdig att resa sig upp, men ännu yttrade hennes
tunga intet ord, endast blicken hvilade ytterst spänd
på Margaretha, som fortfor: „o min mor, hvad hade
jag icke velat gifva, för att i delta ögonblick hafva
kunnat inhemta ert råd? Tid var icke till lång
obeslutsamhet. Dock, Gud var mig nära, det kände jag
nu mera än någonsin, en hastig suck till honom gaf
mig åter mod och beslutsamhet, och, min mor, jag
blef min räddares maka, för att inom samma timme
skiljas ifrån honom: ty nu först uppenbarades genom
ert buds ankomst, alt man sökt och följt mig, endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
