Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som Margaretha af mångahanda afleder och
sinnesrörelser uppskakad blifvit och väl behöfde komma
till ro, lyfte jag henne i slädan, täckte om henne med
fallen och började köra emot prestgården, dit alla
andra gåendes medföljde. Men när vi så ett stycke
farit hade, talade den ryske ofliceren hasteliga i tysthet
till mig, sägande, att han icke sett på mig så noga
här ute på isen, att han just kunnat mig igenkänna,
hade icke heller hans folk någon misstanke på mig
dragit. Dock rådde han mig att icke bry mig om att
deras närmare bekantskap göra, utan vid första
möjliga tillfälle eschappera. Och som pastorn lofvade
mig med hand och mund att min kära Margaretha
beskydda, och kanske till och med henne till Abo
convoyera, ernande sig snart dit i socknens
angelägenheter, alltså, då jag henne endast ondt, men ej godt
göra kunde, togo vi som hastigast afsked af
hvarandra, sen vi hunnit till prestgården, lofvandes jag att
henne innan kort i Åbo återse; och smög jag mig så
en annan väg ut genom en bakdörr, lemnandes
kosackerna utan att dem för eskorten tacka.
Drog det dock något ut, innan jag på alla krok-
o
vägar till Abo hann, isynnerhet som jag ej ville lemna
Pekkas häst i villan, utan heintade jag den och förde
den hem, försäkrandes mig ock genom denna tjensten
om deras villighet till återtjenst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
