Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fru Catharina Boije och hennes döttrar. En berättelse från stora ofredens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i hennes framställning tändas inga
rökoffer för den ihåliga ära och glans, som en
Napoleondyrkande generation låtit sig
bestickas af. Hon har en gång skrifvit om sin
uppfattning af kriget: „Krig är något i sig
själf så ohyggligt, så mot all mänsklig rätt
och ordning, en furie lössläppt bland
mänskligheten, något i sig själf så inhumant att man
ännu aldrig sett annat än omänsklighet
frodas i dess spår". —
Denna nya syn på tingen har tillfört
hennes roman en betydande förtjänst samt
bidragit till att gifva den dess värdiga hållning
och egenart.
Sedan boken utkommit, sände
författarinnan ett exemplar till Snellman jämte följande
bref af d. 22 dec. 1858:
„Gode Snellman!
Den myckna godhet och vänlighet Du
bevisat så väl mig själf såsom ock mina små
pennritningar, ger mig mod att äfven sända
Dig min lilla, nyutkomna bok. Bra mycket
lugnare hade jag varit, om jag kunnat
begära Ditt omdöme om den, innan jag vågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
