Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sista dag vid västfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sista dag vid västfronten.
Hotellets sömntutor glömde naturligtvis att väcka
mig, men jag vaknade själv och klädde mig, tyst som
en ande, för att icke störa hertig Adolf Fredrik. Så
vandrade jag i kolmörka natten utan andra vapen än
Zeisskikaren och kameran till Europäischer Hof, där
de andra redan voro samlade. Jag blev anmodad att
taga plats i den bil, som fördes av Tauchnitz, och där
mina reskamrater voro kapten Kriebel och löjtnanten
friherre von Peihmann, båda tillhörande överkom-
mandot vid armén von Falkenhausen. Vår färd förde
mot sydost över Chateau-Salins i tyska Lothringen.
Först söder om Rixingen gingo vi åter över gränsen
till Frankrike.
Klockan var sju då vi bröto upp. Det hade just
börjat dagas, men himlen var mulen och vädret ruskigt,
och över landsvägens hårda knacksten låg ett tunt
skikt av fuktig lersmörja, som gjorde vägbanan hal
som såpa. Mina båda reskamrater inuti bilen voro
lika glada och trevliga som alla de tyska officerare,
jag träffat förut — bilden å sid. 768, där de synas
längst till vänster i förgrunden, förråder nog också,
att de icke ledo brist på gott humör. Under färden
orienterades jag med kartans hjälp i det vackra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
