Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag i Dun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
r
ens om att beklaga kriget och uttryck som ständigt
återkommo voro: Cette malheureuse guerre — Cette
guerre inutile — C’est terrible — (Test tres, tres
malheureux pour tout le
monde. Men även mot detta
fördömande av kriget måste
man resa en reservation. Ty
av den entusiasm med vilken
de franska soldaterna gått
elden, finnes efter tillfånga-
tagandet icke en gnista kvar.
Då är för dem hoppet faret
och endast sorgen kvar över
att icke längre kunna gagna
sitt land.
Men klockan är ett och
jag har överenskommit med
överstelöjtnant Betz att äta
middag med honom i offi-
cerskasinot, där ett dussin
stamkunder samlades kring
ett stort runt bord. Kasinot
var inrymt i ett privat hus,
mycket enkelt men väl bi-
behållet, ehuru några skott
eller granatskärvor tagit sin
väg genom dess murar. Till
och med pianot var genom-
borrat av en kula, men ljöd ändå oklanderligt. Även
vid detta bord talade de tyska officerarna med odelad
aktning om de franska soldaterna och deras befäl.
De äro jämnbördiga och värdiga motståndare, de äro
Lantvärnsman, fångväktare i Dun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
