Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag vid Eclisfontaine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
icke genom sin förruttnelse ge upphov till sjukdomar
och farsoter.»
Men nu närmade sig klockan den timme jag
borde vara åter i Stenay. Jag bjöd chefläkaren för
fältsjukhuset i Romagne farväl och skyndade med
kapten Suhlmann upp i bilen, där våra sju invalider
fått vänta. Nu voro strålkastarna tända och vi för-
lorade oss åter bland oändliga trängkolonner och
evigt tramp. Skulle icke ens natten här skänka
någon ro?
Vid en dikeskant sutto två sårade soldater. De
hojtade och gestikulerade åt oss och vi stannade.
Vad de ville? Jo, åka förstås, de orkade inte gå
längre. Men de kunde väl själva se att vi inte hade
plats. Ja bevars, men de kunde också sitta i knäet
på ett par andra. Och sa klämde de fast sig i bilen,
som nu åkte med tolv mans besättning, ehuru den
endast var gjord för sex. Den ene nykomlingen
var en klassik. Han började med att förtälja att
kronprinsen i dag i Romagne tagit honom i hand och
frågat hur han mådde. Och sedan berättade han oss
att han varit med vid stormningen av Saint André.
Han hade till och med hört hur hans överste, då
Andrédagen grydde, yttrat till den kommenderande
generalen: »Det blir en blodig dag i dag.» Då hade
generalen svarat: »Är ni rädd ?» Men översten var
icke rädd, ty han gick själv främst och blev genast
skjuten. Den unge soldaten hade däremot klarat sig
utan ett enda sår. Men i dag hade han blivit av med
ett par tår, en förlust, som icke i minsta mån in-
verkade på hans goda lynne. Hans språklåda gick
som en väderkvarn i bra nog hård blåst, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
