Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Femte armén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätt och så fort låter släcka sig. Men, liksom blixten
utjämnar spänningen mellan två olika laddade luft-
skikt, så skall svärdet ända till världens undergång
alltid till sist vara och förbliva den faktor som fäller
utslaget. — Och därför måste var och en som älskar
sitt hemland och som tror på vårt folks stora fram-
tid, med glädje göra vad han kan, att våra fäders
gamla soldatanda icke går förlorad, och icke be-
smittas av tankens bleksot. Ty svärdet självt gör icke
allt allena, utan den i övning stålsatta arm, som för
det. Varje enskild man bland oss måste hålla sig
vapenför och även i själ och hjärta vara förberedd
på den allvarliga, den stora stund, då kejsaren kallar
till fanorna — på den stund, då vi icke längre tillhöra
oss själva, utan endast fosterlandet, med alla våra
andliga och kroppsliga krafter — då alla dessa egen-
skaper måste bringas till den högsta spänning för att
nå den ’vilja att segra’, vilken ännu aldrig i hi-
storien kommit på skam. — Om så hela tyska folket
är beslutet att med glädje våga gods och liv, då kan
världen vara Tull av mörksens härar’ och stå i vapen
emot oss, och vi skola ändå reda oss mot dem om
också ögonblickets nöd vore än så stor. Då följa
vi också maningen i det nya tyska rikets härolds,
Emanuel Geibels, förtröstansfulla verser:
Und wenn uns nichts mehr iibrig blieb,
So blieb uns doch ein Schvvert,
Das zorngemut mit scharfem Hieb
Dem Trutz des Fremdlings wehrt.
So blieb die Schlacht als letzt Gericht
Auf Leben und auf Tod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
