Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härligt han talat under arbetstiden
så om försoning som om sanna friden,
ljuflig predikan är ock aftonstriden,
utan all fruktan.
Kraftigt den vittnar, att ej död kan rygga
hoppet och tron, som mänskan vetat bygga
under sitt jordlif på den klippan trygga,
hvilken är Kristus.
Slocknande ögat fästes på de kära,
hvilka som alltid nu stå honom nära.
Innerligt rörda hjärtlig bön de bära
fram till den högste.
Fullt är hans hjärta utaf tack för alla
gåfvor, dem Gud på hans lott latit falla;
högst dock han fröjdas öfver att fa kalla
Gud för sin fader.
“Intet“, — han säger — “huru än det larmar,
mäktar mig rycka ur min Jesu armar.
Han är min herde, som sig huldt förbarmar
öfver oss alla.
Icke till sköld mot ’dödens skarpa pilar’
duger vår gärning, men med trygghet hvilar
själen på nåden, då till slutet ilar
vanskliga lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
