Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AA ) 490 ( AA
D e t ssiedde ock wärkellgm som jag tänkte. In gen kom
ner til otz förr än andra afton. D e t w ar en nog tilräckiig
tid, at pröfwa en männissias tälamod: men jag w ar sä wäl
jgenomhärdad af sörtretligheter och olyckor, at denna motgån-
gen ej rörde m ig, häkst jag sielf w arit orsaken til min ledsam-
het igenom min nyfikna kittlighet. O rion hade litet swärme,
at gifwa sig til freds: han jämrade sigbara illa, och kunde
aldeles intet trifwas uti fä mörka rum.
... r ’ ’ - - - -
Änteligen hörde wi rrglarna för yttersta dörren röras.
J a g stälte mig efter astgl främst wid andra dörren. N ar den
öppnades, kunde w ära ögon omögeligen täla eldssienet, fä at
jag ej kan säga hwad som ssiedt, förr än en liten stund dar-
§fter, dä de inkommande hunnit fram til vfi. N ä r de sägv,
ar wi woro blefne twa i stället för en,försträcktes de, och
sprungo därifrän som ursinniga männistivr. W i försummade
wist intet et sä gvdt tilfälle, at siippa w är fängenstap: wi
fölgde ester de springande i hamn och häl: däraf häpnade de
ännu mera sä, at de glömde bort at läfa igen yttersta dör-
ren efter sig, och giorde et forsträckeligt larm uti hela huset.
D e t sökte wi at nyttia, och kommo lyckligen til P o rten , men
Sw eitzaren, som stod d ä r, wille intet siäppa of ut: dock har
w ar intet tid at krusa; jag tog honom sä alswarsamt i brö-
stet, at han ej hade lust, at säga nej til w är utgäng mera.
D ä wi woro utkomne pä gatan, bad jag O rion följa
hem med mig. M rna Betienter undrade hwarest jag warit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
