- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
388

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

« ) Z88 ( E
med dek enda wllkor, at hon wille gifwa sitt löfte, ak aldrtz
ftäga ester hwem sä ömt sökte, at resa opp hannes lutande
wälferd. D et är omögeligt, at nog listigt kunna tala om
för M in H erre, sade Prästen widare , huru mycket hon blef
rörd af denna wälgiermngen. H on tog sina bägge täcka
barn wid Handen, och bad dem med grätande ögon falla pa
knä och inneriigen tacka den Alsmägtige, ssm behagat sä si-
derligen tänka pä dem Uti deras elende. Därefter kasade
hon sig sielf ner med sammanknäpta händer; hannes bM
fvlgde hannes erempel; och detta rörde mitt innersta hiärta
mer an jag kan säga. Ackl suckade hon, Gud har, ti! straff
för mina mänga synder, tagit bort min m an; men jag fsrj’
at han dock wärdar tänka pä mig olyklige; H an förbarmar
sig, utan twifwel, äswer mina twä faderlösa barn, hwilka
es hafwa nägon del uti mina begängna fel ; han förklarar stz
för deras F ar: jag önskar, at han ock mätte böga bäde mitt och
och deras hiärtan, ar wara rätteligen tacksamme emot den-
fom han upwackt til et fä ädelt upförcmbe emot mig, e» o-
lycklig Änka, och mina omyndiga barn, som uti et ögonblick
blifwit stötte ifrän et walmäende tilständ, uti yttersta armod
och elende. Sedermera talte hon om , at hon ffulle anrvända
en del af sin ffiänkta S u m m a, at betala nägra smä skulder:
sina barn wille hon läta hoö förnuftigt folk upfostra uti Guds-
fruktan och dygd: och hwad hanne angeck, tänkte hon lefm
i ensiighet uti en liten stad nära in til P a ris, där hon st
mycket lättare kunde hafwa waksama ögon pä sina söners up-
fostran , af hwilka den ena tycktes wara sep eller siu är Mn-»
mel, och den andra fyra eller fem. AZ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free