64 (Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis Divina)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar om spådomar, varsel, aningar, andesyner o.d.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Af Linnes anteckningar finner man, såsom redan i det
föregående blifwit antydt, att han med sin uppfattning af
Nemesis äfven sammanband spådomar, varsel, aningar,
andesyner o. d. Hans uppfattning synes hafva varit följande:
liksom kroppen åtföljes af sin skugga, fast ej alltid synlig,
åtföljes själen af en hamn. Är själen from och ren, är
nämnde hamn hennes skyddsengel, som afvänder olyckor;
är själen fläckad af brott, förer den henne sitt olycksöde
till mötes. Genom aningar, drömmar o. s. v. sätter den sig
i rapport (Linnés eget uttryck) med menniskan; varsel,
sjelfskådning [1] äro dess fullkomligaste uppenbarelsesätt. Ehuru
Linné vida mindre än hans samtida trodde på händelser,
som efter naturens lagar icke kunde förklaras, och stundom
sjelf betviflar berättelsernas tillförlitlighet, må några hans
anteckningar af denna art äfven meddelas. För visso förtjena
de någon uppmärksamhet såsom visande, huru under förra
seklet den intellektuella atmosferen var, så att säga, fyld af
dylika töckenbilder, på samma gång som de låta oss

[1] Lätt förklarligt är, att under det förflutna århundradet, då det mystiska ännu spelade en så vigtig rol, om en så framstående, i många afseenden från sina samtida afvikande personlighet, som Linné, mer eller mindre förunderliga sägner skulle kunna uppstå och blifva trodda. Att Linne »kunde se sin egen vålnad», hörde ock till dessa sägner. För curiositetens skull och såsom för tidehvarfvet betecknande må här anföras en berättelse af en Linnés lärjunge (philosophiae magister, theologiae candidat ocb prestman i erkestiftet), hvilken upptecknats af framl. Prosten O. G. Rollin och intagits i hans skrift om Nemesis divina (Stockh. 1857):

En dag besökte jag arkiatern, medförande några ostindiska växter från Grillska kontoret. Jag träffade arkiatern, när han kom från föreläsningsrummet. Jag sade mitt ärende och blef vänligt emottagen. Vi följdes åt upp till hans rum. När vi inkommit i hans museum, såg han åt bordet och stolen, som stod der bredvid, på hvilken han plägade sitta, när han studerade, och sade med hög röst och tydliga ord : Ja så! sitter du der du, Carl? Ja, sitt i fred, jag skall ej störa dig». — Jag tillät mig fråga: »Hvem tilltalar Herr Arkiatern sålunda?» Linne svarade: »Jag tycker mig understundom sitta der (han pekade åt stolen), inbegripen i arbete».

Det torde vara öfverflödigt att nämna, att ehuru Linné i sin Nemesis divina anför åtskilligt om »manes», »spöka» o. s. v., nämnes intet om något dylikt.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/friesnem/0069.html

		Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis Divina / 64 (1878) Author: Carl von Linné With: Elias Fries, Teodor Magnus Fries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|