Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Kaparfejden - VII. Drabbning och fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 329 —
»Men är det inte bra synd om dem, som
mista båten?» invände Serafime.
»Tja, vi kunna komma överens om, att det
är synd om alla, som gå åt i krig», tröstade
fästmannen överlägset. »Vore jag den svagare nu, så
finge jag ta den lotten också och se lika glad
ut for det.»
»Si det kan ju inge’ krig vara, si, om ingen
skulle stryka åt, barnet!» tillade även pappa
Törnqvist.
»Jaha, på det viset!» tyckte Serafime, som
nu var införsatt i krigets rätt och begrepp.
»Det faller mig just något in», fortfor Efraim,
leende med sina dyrt blankskurade tänder.
»Den där båten skulle passa till present åt
en viss ung dam på hennes förlovningsdag
med en viss herre.»
Serafime log så lyckligt. Efraim beordrade
rorsmannen att lägga fast rodret och gå till
karlarna vid »babords batteri».
»Aktionen tager strax sin början och jag tror
vi flytta oss till batteriets grannskap, för den
händelse man skulle behöva vårt stöd», manade
Efraim sina gäster.
»Blir det att skjuta med kanonerna nu då?»
fasade Serafime.
»På sin höjd ett varningsskott, om ens det
behöves», kråmade »kaparchefen» så styvt. »Vi
skicka i värsta fall en liten tackjärnskula framför
bogen på den där, så ser han nog allvaret. Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
