Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Kaparfejden - II. Möte mellan vänner och fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 279 —
Här utbrast den andre med lågande nit och
flammande ögon:
»Det var en Jesu Kristi försmädare, som sade
detta!»
»Det var Paul Walther, som sade detta, ifall
du har läst eller hört något om honom», avhögg
jägaren under sällskapets bifallssorl.
Arbetarna syntes betydligt storögda, och
om-stämd av den populäre mannens namn, återkom
deras talman i livligt intresserad ton:
»Iiå, är det Walther själv? Ja, si det var
annat, det!»
Baptisten Strandnian förklarade sig ha något
särskilt på hjärtat att meddela jägarn, och denne
svarade, att tillfälle kunde yppa sig, då sällskapet
slagit sig ned på något lämpligt ställe i
grannskapet.
»Tyst, go’vänner, så få ni se nå’nting
stor-ståtligt», utbrast gubben Bergman och pekade
ncr-över vägbacken.
Där kom Efraim Pettersson åkande, högst
elegant, i sin glittrande suff lett, nu efter två par
svarta, blankskinande hästar. Han satt med en
elegant, strålande ung dam vid sin sida. Sofia
Pettersson bleknade och rodnade om vartannat,
igenkände Serafime och hade svårt att hålla sig
upprätt på de sviktande benen.
Då det gentil a ekipaget närmade sig, märkte
man också en rultig fru, som bakom den vräkigt
utstyrde kusken intog framsätet emot de unga,
dyrbart klädd även hon och angelägen visa sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
